känsloklubben

the breakup.

1.
Man vet det i rörelserna och blickarna långt innan det har skett.
man vet alltid. men vi låtsas inte om. jag har velat flera gånger mellan att säga upp allt och sedan tänka skitsamma och sluta ögonen vid tanken på hans händer på min kropp, ett andetag i nacken.
det är nu, min självkontroll försvinner, allt jag har lovat mig själv är som bortblåst i mitt huvud.
närvaron av honom i mig, hur skyddet minskar.
Han ser mig. Jag är vanligtvis självsäker. men jag lägger mina egna brister i någon annans ögon och tvingas att se dem själv. jag!? blir osäker.

2.
Man vet det så väl, det där rastlösa och tvivlande hos en människa som har ord på tungan som kommer att göra ont. väntar på att han ska säga det. Det är mitt eget fel det som hände med mitt hjärta för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna och tusen nålar av hårda händer över mitt hjärta för jag vet och det är mitt eget fel och jag försöker komma på något intressant att säga. För ännu några timmar till ska vi låtsas, så jag försöker att inte tänka på det jag vet och hoppas på att han ska säga något som håller mig kvar.

3.
Den där jävla äckliga tystnaden. jag tar lite försiktigt på dig, du tycker nog att det är jobbigt, så jag slutar. Det är sjukt. Som om vi inte längre vet hur vi ska förhålla oss till varandra.
Säg det då! jag vet ju, men säger du inget så kommer jag alltid att hoppas förjäves.
jag ångrar mig. säg det du måste säga imorgon istället, då kan jag lämna det här och gå tillbaks till mitt liv. Jag orkar inte stanna här då, jag kommer bara att vilja gå då så snälla säg ingenting nu.
- Jag borde aldrig ha åkt hit.

4.
varför säger du ingenting?

5.
I badrummet. kollar mig i speglen.
- Nu gråter du inte, för fan du gråter inte inför andra människor och du har redan visat dig så svag och sårbar och du gör inte sådant.
Visa dig inte mer mänsklig inför honom. Du kommer att döma dig själv så hårt efteråt om du gör det.
Jag önskar mig en knapp som man kan trycka på för att stänga av alla känslor och bli lika självsäker som jag brukar vara.


6.
- Jag vet inte längre varför jag bryr mig. varför jag är ledsen. Det är inte över dig och över oss längre, det är över allting. Det här jävla skitlivet. Du har varit mina tankar, det jag lagt min energi på den sista tiden, för att slippa tänka på allt annat.
- Det är ett orättvist jävla skitliv. Vi förtjänade ju faktiskt varandra.

7.
Jag kan inte vara arg. Det känns inte som att det är du som sitter framför mig och bryr dig om något annat, känns som det är någon annan, eller så har du blivit någon annan. dig känner jag ju, väl? och i helvete heller att jag ens gråter över någon, när man kan lyssna på nirvana och blues och kedjeröka. jag kan göra saker som Jag tycker om och tralla runt och vara den glada och posetiva, tjatiga, pratiga skrattiga, inte bry mig ett piss med folk jag tycker om...
du är tyst.. snart säger han det. jag vet det. snälla snälla gud
Du säger det inte, jag har väntat men du säger inget. jag ligger tyst och tänker ska jag/ska jag inte. jag vet ju egentligen att det inte kommer funka ändå.. och tillslut säger jag det; jag tror jag vill breaka.
Fan!
kallt svar.
- gör det då.
jag säger att det kanske var lika bra. det märker du väll själv? det kanske bara var meningen att vi bara skulle vara vänner.
- säg nånting som håller mig kvar!

8.
undrar om jag har varit bra mot dig? när var senast jag tvivlade mig själv? fuck

9.
det känns skönt. fan vad skönt att allt är över, jag sitter hemma framför datorn och skrattar för mig själv, morsan sticker ut huvet och ler
- värst vad du var glad idag då
kan du ge dig fan på att jag är, när jag fick veta.. att det inte var jag som gjorde fel. jag skrattar åt korkade mig själv. varför trodde jag att jag skulle vara någon annorlunda? att jag skulle betyda mer för dig än dom andra. att du skulle låta bli, för vi hade ju connection, i början, i början ja.. då var allt bra. ronja, som man kan snacka med, som aldrig sätter en i jobbiga situationer, som är osmart, glad och förlåtande. right..


10.
fan fan fan vad jag saknar dig så jävla jävla mycket ibland.