people come people go

vet ej varför men allt känns jävligt konstigt just nu. känns som folk ändras men det kanske är jag som inte känner dom tillräckligt bra. iofs så är det så det alltid har varit, så varför bry sig. jag har alltid haft massor med vänner men har jag nånsin haft någon riktigt bra vän, som allt känns självklart med, som jag inte behöver tveka en sekund för, som bryr sig och pallar mitt riktiga jag? nope. för när jag mår dåligt så vet jag inte vem jag ska ringa, jag litar inte tillräckligt mycket på folk + att jag inte vill klaga. jag känner mig så jävla tuttig för jag vet att egentligen så ska jag vara jävligt glad över att jag har det så bra som jag har det. dessutom så ser jag mig själv som en stark person. jag har aldrig behövt någon som jag måste berätta allt för när det har hänt något jag klarar mig fan så bra själv. grejen är bara om nån gång jag skulle bryta ihop och allt skulle rasa, vem skulle jag vända mig till? jag menar inget illa mot någon nu vill bara få ut tankarna ur huvet. jag tycker om er som fan, annars skulle jag inte bli ledsen över att det är såhär det känns. men det är nog bara jag. man blir ju behandlad så som man förtjänar, oftats.