jag har så jävla ont just nu så jag vill tjuta, jag är rädd som fan, för om det är sant så vet jag fan vad jag ska göra...
moget att varje gång det går bra, minsta lilla bra, så måste nåt riktigt dåligt hända. det får liksom inte gå bra förlänge för då är det nåt skumt. jag har börjat trivas som fan med mitt liv annars, jag har dom skönaste och bästa vännerna, som jag ärligt talat den här gången Vill ställa upp för till 100% och göra allt för, för jag vet att jag skulle få det tillbaks dubbelt, puss på er! jag skiter just nu fullständigt i vad någon tycker, och den känslan är så jävla skön, jag brukar försöka leva på den. Det är bra hemma och det händer saker, så jag borde inte klaga. det gör jag inte heller annars, framför folk. det blir bara jobbiga situationer för andra. men fan jag bloggar för min egen skull ingen annans so, MEN VAD FAN MÅSTE DETTA HÄNDA NU FÖR :(
dessutom vill jag bara skriva detta i ord för det gör mig så irriterad varje jävla dag:
Man blir inte "kär" i någon som redan "har" någon annan, som han mycket väl vet om. sedan "anser" han själv att att vi har "haft något" ihop för att vi slogs på skoj en kväll, och sedan blir han as arg när C ringer och han börjar köra med känslomässig utpressning till max, går och ignorerar mig och är astjurig mot mig, HAN HAR INGEN RÄTTIGHET, HAN ÄGER INTE MIG NÅGONSTANS, VI ÄR INTE TILLSAMMANS, JAG GILLAR INTE HAN. jag gillar en annan och han visste om det när han gav sig in på mig. nu säger han till mina vänner att anledningen till att han inte vill träffa oss är att jag pratar med C i telefon. altså blir mina vänner också tjuriga för det är PGa mig dom inte kommer in:S BTW jag snackade med han i TVÅ fucking minuter sedan lade jag på för att inte vara osocial. för mig är detta fan som ett skämt,
fan ska jag alltid dra till mig killar som beter sig som snorungar för, är så jävla trött på det.
dom vill väll antagligen testa mig och se hur mycket jag är villig att göra för dom, genom att spela på sympati och köra med känslomässig utpressning. JAG FUNKAR INTE SÅ! jag är ingen sån person, jag själv klarar inte av sympati, det får mig att bli som en unge och börja grina när folk håller på och ska tröstas och berätta hur hemskt detta måste vara för mig osv. jag vill istället ha nån som hjälper mig att vara stark, hitta lösningar osv.
Men om jag nån gång, och så här har det varit med ALLA mina förhållanden (det är bara 3 dock, lät typ som jag hade haft 20 eller nåt) om jag försöker peppa dom, hitta lösningar på deras problem o försöka visa att det går alltid ta sig igenom problemen, det är inte så farligt, kommigen nu, då blir dom ARGA! arga som fan, för dom vill inte ha hjälp. dom vill inte hitta lösningar på sitt problem, dom vill bara må dåligt just då och få sympati för det, någon som förstår hur synd det är om dom och alla deras problem är störst i världen. Visst. no problems, jag kan ta hand om dem när de mår dåligt och visa att jag bryr mig, och det har jag alltid gjort. men det räcker inte till, man ska förstå exakt hur dom känner också, men dom vill inte förkalra, och säger man fel saker så blir det ett jävla härj. Men eftersom dom inte vill ha hjälp, som vill inte hitta några lösningar utan bara ha sympati, så är det oftast inte så jävla farligt ändå. men deras problem är ju större än andras. helt ärligt nu, så har ingen av dom någonsin brytt sig när jag mår dåligt,
"men du är ju så glad jämt, du ha det ju bra, du har väll inget att klaga över"
ALLA MÄNNISKOR MÅR DÅLIGT IBLAND. och alla har någ varit inne i riktiga depressioner också.
men bara för att jag inte vill gå runt och klaga jämt, söka sympati på billdagboken, eller sitta o tjuta ute på gatan så kan jag inte må dåligt nån gång? fuck off fan jag är trött på er.
min vän lita har varit med om något riktigt riktigt jävligt som hon går igenom just nu, jag har inte hört henne klaga en enda jävla gång, och jag beundrar henne för att hon är så stark, och ingen av oss kan nog ens i närheten förstå hur hon känner. och jag tror inte att hon mår mindre dåligt bara för att hon inte går runt och söker sympati. hon är iaf på riktigt, och jag respekterar henne tusen gånger mer än vad jag respekterar sympatisökare.